Kristi förklarings dag

Där förvandlades han inför dem: hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen blekning i världen kan göra några kläder. 

Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades han inför dem: hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen blekning i världen kan göra några kläder. 

Och de såg både Mose och Elia som stod och talade med Jesus. Då sade Petrus till Jesus: »Rabbi, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor, en för dig, en för Mose och en för Elia.« Han visste inte vad han skulle säga, de var alldeles skräckslagna. Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och en röst hördes ur molnet: »Detta är min älskade son. Lyssna till honom.« Och plötsligt, när de såg sig om, kunde de inte se någon annan där än Jesus.

När de gick ner från berget förbjöd han dem att berätta för någon vad de hade sett, innan Människosonen hade uppstått från de döda. De fäste sig vid orden och undrade sinsemellan vad som menades med att uppstå från de döda. Och de frågade honom: »Varför säger de skriftlärda att Elia först måste komma?« Han svarade: »Visst kommer Elia först och återställer allt. Men varför står det då skrivet att Människosonen skall lida mycket och bli föraktad? Jag säger er: Elia har redan kommit, men med honom gjorde de som de ville, som det står skrivet om honom.«

Markusevangeliet 9:1-13

För att du inte tog det gudomliga

För att du inte tog det gudomliga dig till en krona,
för att du valde smälek och fattigdom, vet vi vem Gud är

För att du lydde fram till det yttersta, döden på korset,
vet vi vad seger, vet vi vad väldighet, vet vi vad Gud är.

För att du nedsteg hit till de plågade, hit till de dömda,
vet vi att ingen ensamhet finnes mer, vet vi var Gud är.

Därför skall alla sargade, döende, alla de dömda,
säga med alla heliga, saliga: Jesus är Herre.

Därför skall alla världar och varelser, allt som har varit,
är och skall komma, en dag bekänna det: Jesus är Herre. 

Psalmer och sånger nr 38
Text: O Hartman